Stadsparken, Jönköping 30/4 2014

Sju vårar har jag hitintills upplevt i Jönköping. Sju vårar där den här stadsparken med allt vad den har, också erbjudit en mångfald av vitsippor. Marken har täckts av dessa vitsippor så man nästan upplevt det som ett täcke av snö. Glad och fascinerad över hur det, som var för sig är så litet och oansenligt, tillsammans blir en sådan mäktig upplevelse. Vitsipporna i all sin överflödande mängd har blivit ett tecken på att snart är sommaren här.

I dag hälsas våren från norr till söder, från väster till öster i vårt land.

I kväll samlas människor på Tabergs topp, vid scoutstugan i Barnarp, Pusta kulle, Bankeryds hembygdsgård, Ödestugu, lekplatsen i Bunn, på Grännaberget och här i Stadsparken – bara för att nämna några platser – allt bara för att fira våren. Vi gör det tillsammans!

Traditionen är gammal med rötter i gammal hednisk tro men fick så småningom ett litet annorlunda innehåll. Valborg, en engelsk prinsessa under 700-talet som kom till Tyskland för att, tillsammans med sina bröder, missionera. 1 maj 870 helgonförklarades hon av Hadranius IIoch blev skyddshelgon bl a för en god skörd

Här är vi nu. Mitt i traditionen att hälsa våren. Vi gläds över att livet återvänder. Det handlar inte bara om vitsippor. Här finns blåsippor, påskliljor och tussilago och åker vi runt i vårt småländska landskap ser vi hur markerna bereds för sådd – därför att vi tror och hoppas på skörd! Så enkelt är det ju – det vi sår får vi skörda.

Den här Valborgsmässoaftonen, dagen före första maj, behöver vi också påminna oss om något annat. Ingen i Jönköping med sinnena öppna mot verkligheten kan ha undgått den debatt som pågått och pågår och förhoppningsvis kommer att fortsätta. Eller ännu hellre bli ett samtal! Det handlar om människors värde, om synen på den andre, den som på något sätt är annorlunda än jag, ser annorlunda ut.

”Alla får plats” utropar vi nu. Bär våra märken, ser affischerna på sta´n. ”Alla får plats”. Polisen meddelar att i vår stad i morgon kommer det att finnas en samlad resurs på 450 personer att möta morgondagens demonstranter. Vad är det som händer?

För ett antal år sedan var jag på en resa i USA. Kom bl.a. till Chisaga city i Minnesota. Staden grundades på 1850-talet av invandrande svenskar. Jag gick runt på den gamla kyrkogården och läste på gravstenarna. Namn och datum, små minnesord, bibelversar, just som en svensk kyrkogård.

Inga namn jag kände igen bara svenska landsmän som lämnat Sverige därför att de saknade politisk frihet, de saknade möjlighet att få gestalta sin tro och de hade inte mat så att det räckte.

De här människorna, tillsammans ca 1,3 miljoner eller en dryg fjärdedel av den svenska befolkningen lämnade vårt land. Och vi har uttryckt förståelse varför dom reste och vi har beundrat dom som lyckades. För vem vill leva i ett land där det inte finns politisk frihet, vem vill leva i ett land där man inte få ge uttryck för sin tro, vem vill leva i ett land där man inte har mat nog för att mätta sina barn?

 

Nu kommer andra hit till oss – sådana som i sitt land inte har politisk frihet, i sitt land inte får uttrycka sin tro, i sitt land inte kan mätta sina barn och dessutom är utsatta för förföljelse och tortyr.

Då handlar det om synen på den andre, om människovärdet, att du och jag är lika mycket värda, att ”alla får plats” ska jag lägga till – om vi vill!

 

Är det enkelt? Nej, att bygga relationer är inte enkelt, att bygga samhällen är inte enkelt, det som tycks vara enkelt – det är att rasera.

Vi lever med ett minne så kort att inte ens ekot från stöveltrampen under nazismens och fascimens dagar når oss. Nu är det inte ett eko längre. Nu rycker det närmare. Och våld möts med våld och så har 450 personer i polisens samlade resurs i Jönköping första maj 2014! När vi egentligen borde ha lärt oss av historien istället för att återupprepa den.

 

Katastrofen på Utöya och i Oslo i juli 2011 krävde 92 människors liv.

När Jens Stoltenberg, Norges dåvarande statsminister höll tal i Oslos domkyrka några dagar efter attentatet, konstaterade han att det som behövs är;

”Mer demokrati, mer öppenhet och mer humanitet men aldrig naivitet!”

 

Ska vi se på vitsipporna igen. Är det en upptäcker man den knappast – är det många blir just detta att det är många något av en skapelsens totala överväldigande manifestation.

Det finns saker vi inte kan överlåta till andra – dit hör kampen för demokratin.

Martin Luther King sa en gång;

”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”

 

Ett annat citat – förre Riksmarskalken Ingemar Eliasson skrev i krönika i tidningen Sändaren så här;

”att tiga duger inte….men en sak måste vi alla bidra med: Att vakta vår egen tunga. Vi har alla ett ansvar för hur samtalen förs vid köksbord och i offentlighet. Att tiga vore fel. Att tala kan också bli det, om inte orden tar vägen genom hjärta och hjärna”.

 

Vad påminner oss om våren om – sådd och skörd – om att hur livet levs får konsekvenser!

Vi har ingen annan än den tid vi har just nu –

Vår bästa tid är nu! Inspirerade av vårens kraft, inspirerade av en förnyad respekt för varandra som människor kan vi gemensamt skapa det samhälle som gör att våra barnbarn, som en gång kommer att hålla vårtal här i Stadsparken, kan konstatera:

”…2014, då hördes konstiga toner, toner som lät falska, budskap som hotade och skrämde oss, men de som gick före lade hinder vägen och stoppade idéerna genom sitt sätt att leva och genom sitt sätt att ta ställning”

 

Så möter vi varandra, framtiden och våren och hälsar den med ett fyrfaldigt leve!