Kongress!

Det låter ansvarsfullt och kanske också lite tråkigt. Men tråkigt är det inte när det handlar om Rörelsefolkhögskolornas Intresseorganisation – RIO – och vår kongress.

Ca 170 personer med ett för ögonen – folkbildning! Förutom att det var kongress firade RIO 50 år.

Vad är det viktigaste på en kongress? Självklart är det formalia som ska gås igenom. Eftersom RIO har kongress vartannat år handlar det om två års verksamhetsberättelser, två års kassaredogörelser, två revisionsberättelser och en del val.

Men det är inte det viktigaste. Inspelen från gästande talare är viktiga, de ”annorlunda” tankarna är viktiga, mötet med kollegor likaså.

Betydelsen av mötena med kollegerna är svårt att sätta ord på. Det handlar mycket om känslan av att vi delar erfarenheten av vad det är att vara rektor/skolchef. Även om de yttre förutsättningarna skiljer sig åt för oss finns det ändå så många erfarenheter vi delar. Att upptäcka att man inte är ensam med frågeställningarna ger nytt mod att ta tag i frågorna.

Den känslan bär jag med mig från mötet med kollegor och föreläsare. Ingen dålig känsla.

”Folkhögskolor i rörelse” är titeln på den jubileumsbok som tagits fram. Det är ett bra namn. Det säger att vi kommer någonstans ifrån och att vi är på väg in i framtiden. Sedan är vi kanske inte ense om hur vårt ursprung egentligen ser ut och om framtiden har vi definitivt olika åsikter. Om vi ska leva upp till folkhögskolornas devis – fritt och frivilligt – är det nog alldeles riktigt att vi inte har samma åsikter eller samma tolkning av vad det är som hänt och vad det är vi önskar ska ske. Den profil vi har är viktig att ta vara på. Det sammanhang som just vår skola står i liknar ingen annans skola och det ska vi vara tacksamma för och, just det, vårda.

Så är det två år till nästa kongress. Tills dess gäller det att verka!