Nu är remisstiden slut för den utredning som behandlar utvärderingssystemet för folkbildningen. Erik Amnå, professor i statskunskap vid Örebro universitet, fick uppdraget av regeringen och hans resultat presenteras i ”Folkbildningens samhällsvärden – en ny modell för statlig utvärdering”. Några remissvar har jag läst och samstämmigheten är stor om att statens syften med stödet till folkbildningen ska vara kvar. Det är fyra stycken och handlar om
- stärka och utveckla demokratin
- möjlighet att kunna på verka sin livssituation och skapa engagemang för delaktighet i samhällsutvecklingen
- utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället
- bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet.
Här vill jag gärna beröra ett av dessa syften, nämligen demokratifrågan. Är man som jag sprungen ur och verksam i en folkrörelse är frågorna om demokrati på något sätt självklara. En man – en röst, ansvarstagande och delaktighet och solidaritet med fattade beslut. Så skall det vara.
Här på skolan försöker vi arbeta med ett demokratiskt förhållningssätt. Organisatoriska former som ska göra att så många som möjligt ska ha kanaler in i besluten för att därigenom sätt sin egen ”färg” på beslut. Det här är inte lätt. Jag vet vad lätt det är att ”glömma” förankringen. Ibland glömmer jag bort, eller snarast, tänker inte på det och ibland är det ett oacceptabelt sätt att förhålla sig. Det är helt enkelt enklare om jag gör det på mitt sätt….. Ändå är jag medveten om just detta – visar jag, att jag inte tror på ett demokratiskt förhållningssätt, har jag också möjligheten för andra att hantera frågorna på samma sätt.
Demokrati är ingen självklarhet, den är något att ständigt erövra. Tron på att vi alla har något att bidra med i det som är vårt gemensamma är viktig att hålla vid liv. Kanske mer än någonsin nu när influenserna är så många. För detta har vi skapat organisatoriska former som har fungerat, men som kanske måste omprövas nu – för demokratins skull.
Frågorna om demokratins utformning har blivit aktuella för mig i relation till ett politiskt uppdrag i Jönköpings kommun. I Tekniska nämnden fick vi ett ärende så ”väl förberett” att vi hade att fatta ett beslut med omedelbar justering. Det blev diskussion – men beslutet togs. Min känsla är den här med tanke på demokratins spelregler: nämndens ledamöter, valda av medborgarna i Jönköpings kommun, anses inte kunna föra den här diskussionen, tydligen inte ge ett positivt bidrag in i hanteringen utan förläggs en skrivning för beslut……
Inte växer respekten för demokratifrågorna efter den avhyvlingen, men jag ska göra allt, tillsammans med alla mina medarbetare på skolan, för att verka för och entusiasmera arbetet för ett demokratiskt synsätt. Det är demokratin värd!