Så har den som velat kunna se två dokumentärer om Sveriges förre utrikesminister, Anna Lindh. Både TV4 och Sveriges Television har ägnat hennes person stor uppmärksamhet på bästa sändningstid. Just denna dag, 11/9, för tio år sedan dog Anna Lind  till följd av det attentat hon utsattes för av en person som uppenbarligen inte uppskattade hennes sätt att hantera det ämbete hon hade.

Men, vi var många som fascinerades av henne. Energin hon utstrålade, viljan att förbättra, den obändiga tron på människans förmåga att kunna förändra en situation till något annorlunda, till något bättre. Allt det tilltalade mig och många andra.

Vi har behov, tror jag , av förebilder. Förebilder, som genom sitt sätt att agera inspirerar oss  till att tro, till att våga. Inte bara följa efter, men ta de initativ som betyder att både mitt och andras liv förändras.

Det är bara några dagar sedan vi påminde oss Martin Luther Kings ”drömtal”. Det måhända till synes helt omöjliga som ändå blir möjligt. Möjligt, därför att enskilda människor, sådana som du och jag, tar ett initiativ och sedan vill och vågar föra ut det till fler.

Anna Lindh, liksom Martin Luther King, lever inte längre. De kan inte, rent praktiskt, fortsätta det som de brann för. Dessutom har det tiden gått och därmed har livet och frågeställningarna  förändrats. Nu är det andra frågor som pockar på vår uppmärksamhet . Det som inte förändrats är att det finns sådant som vill locka vårt engagemang, kittla vår fantasi att våga tro på de nya möjligheter vi anar.

Jag är tacksam för att det finns förebilder. Ån mer tacksam blir jag att dessa förebilder inspirerar till aktivitet idag, för det de ger är inspiration att söka de svar vår tid behöver.