Idag är det 50 år sedan Martin Luther King höll sitt ”drömtal” vid Lincolnmonumentet i Washington inför en publik av ca 200 000 människor.

Det är ett tal som följt mig allt sedan dess. Jag var bara nio år då talet hölls och det jag framförallt minns var hans sätt att tala. Som nioåring var jag inte kapabel att förstå vad kampen mot rasism betydde eller hur arbetet för medborgerliga rättigheter såg ut, men rösten hörde jag.

Som jag minns det vibrerade hela hans varelse. Intensiteten var total, närvaron i budskapet så påtaglig att ingen, utom den mest förhärdade, kunde ta miste på att det han hade att framföra var ett budskap djupt förankrat i honom själv.

”I have a dream” – Ofta, när jag påminns om hans fantastiska tal, växer en fråga hos mig; vem bär drömmen idag? Vad betyder det att tala om sin dröm? Inte så där i allmänhet – drömmen om den privata lyckan – utan drömmen om ett samhälle som präglas av rättfärdighet, rättvisa, respekt och jämlikhet?

Marschen 1963 hade börjat i det lokala samhället, den 13 månader långa bussbojkotten i Montgomery i Alabama 1955 för att sedan fortsätta i Southern Christian Leadership Conference 1957 där Martin Luther King blev ordförande fram till marschen i Washington 1963.

”I have a dream”! Det är naturligtvis inte bra att bli nostalgisk på så sätt att vi förlorar blicken mot framtiden därför att vi idag saknar en vibrerande, närvarande röst. Men även om vi inte kan tala som en Martin Luther King kan vi lära oss av honom att söka förankringen för våra drömmar, våra visioner, vårt synsätt på varandra.

När ”drömtalet” analyserats av sådana som kan den konsten lyfts bl a fram att han visste vilka hans bevekelsegrunder var. Man talar om Bibeln och om USA:s konstitution. Utifrån det formade han ett synsätt och en handlingsplan som när den genomfördes och genomförsm, förändrar institutioner, strukturer och personliga relationer.

Vad vi kan fundera över idag, 50 år senare, är detta – vad är våra drivkrafter och vad är våra bevekelsegrunder i vårt förhållningssätt i våra nära relationer? Vad är det som driver oss i frågorna om rättfärdighet, rättvisa, respekt och jämlikhet i de större sammanhangen?

Ett fåtal håller tal som Martin Luther King, med en röst vibererande av empati och engagemang. Om vi försökte skulle det skorra falskt. Men det vi kan är att i det vi gör söka efter och stå för ett synsätt som ser och upprättar! Och att vi vårdar och vågar våra drömmar!