2:e maj……

Dagen efter. Polishelikoptern cirklade över Jönköping från morgon till sen eftermiddag i går. Extrainkallad polis, demonstranter och motdemonstranter. ”Tumultet på väster” är dagens rubrik i Jönköpingsposten.

Det är vid sådana tillfällen det frågor väcks vad vi har som är viktigt att försvara. Det är, när situationer och händelser som vi inte vill ska ske, kommer nära oss som det blir omöjligt att värja sig. Vad vill vi att det ska handla om?  Vilket synsätt ska prägla det som är vårt gemensamma liv, vår gemensamma hållning? Finns det värden att försvara och hur försvarar vi dem?

En demokrati är ingen självklarhet – hur många gånger har vi inte påpekat det? Ändå ser vi gång på gång hur folk trampas på, principer ”rundas” för att det ska bli som man själv vill. Varje gång vi inte visar att vi inte accepterar det som sker ger vi egentligen vårt tysta medgivande till att det är ett möjligt förhållningssätt.

Tystnaden har ett pris. Det behöver inte handla om stora demonstrationer. Men markeringen vid fikabordet på jobbet när åsikterna luftas om ”vi och dom”, hemma vid middagsbordet med den egna familjen eller med vännerna, eller över staketet med grannen när samtalen nu kommer igång igen efter vinterns ”samtalsdvala”.

Vi behöver markera, stillsamt eller tydligt, för vår egen överlevnads skull. Jag vill också kunna se mig i spegeln och kunna säga till mig själv – jag gjorde det jag trodde var rätt!

Så går det aldrig fort – demokrati tar tid därför att det handlar om att tänka först och vi tänker inte fortare idag även om allt annat, tycks det, går fortare.

Så ta tid –

egen tid att reflektera över vad som är viktigt –

andras tid att resonera omkring det som är viktigt –

all tid att markera när det som är viktigt ifrågasätts!

 

Det finns saker man, för sin egen skull, inte kan överlåta till andra att göra!