Idag är första dagen tillbaka efter jullovet för många av våra deltagare. För Adnan Maric börjar en helt ny resa, han har lämnat Jönköping och Svf för att göra Varberg BoIS sällskap i Allsvenskan. Och även om fotbollen är det största målet så har han också börjat en annan resa.

Under hösten har Adnan, förutom att spela fotboll med J-södra, spenderat sin tid i skolbänken på Allmän linje här på Svf. Jag träffar honom under hans sista dag på skolan, strax innan jullovet, för att höra vad han tar med sig från sin tid här.

Hur kom du i kontakt med skolan?

— Det var John [Ahlström, lärare på Svf], han jobbar för klubben och undrade om jag inte skulle ta tag i pluggandet igen. Skolan har alltid varit viktig för mig och jag har tagit den på allvar. Skötte jag inte skolan fick jag inte spela fotboll. Men med tiden blev fotbollen mer seriös och krävde mer tid och till slut var jag tvungen att välja. Och då valde jag fotbollen.  

Adnan var 17 år när han värvades till Swansea City och därmed flyttade till Wales för att leva och andas fotboll på heltid. Han blev kvar i två år innan han flyttade tillbaka till Sverige. Då trodde han att dörren till fortsatta studier var stängd för alltid. Ända tills han kom till J-Södra och träffade John.

— John pratade om vikten av att ha en plan B, när fotbollen tar slut. För det gör den ju, förr eller senare. Det har jag insett nu.

Att gå tillbaka till skolbänken var ett beslut som fick mogna fram och Adnan bestämde sig för att göra en vecka på prov på skolans allmänna linje. Veckan hann dock inte ta slut innan han hade bestämt sig. Här ville han gå.

— Det var ett sammanhang utanför fotbollen som jag är så van vid. Det kändes både bekvämt och hemma och samtidigt lite läskigt och obekvämt. Men jag kände att jag kunde klara det här, att plugga och spela fotboll på heltid, och skolan backade mig till 100%. De jobbade stenhårt för att det skulle fungera.

Höstterminen gick och strax innan jul fick han erbjudande om att gå över till Varberg BoIS, en chans han inte kunde tacka nej till. Och sen fattades besluten i rask takt för att flytten skulle bli möjlig.

— Även om jag bara varit här en termin, och då inte ens varit på skolan varje dag, så känns det som om jag hör hemma här. Jag har fått upp ögonen för livet utanför fotbollen. Har fått fokusera på det som händer i klassrummet, dela livet och lära känna olika människor i olika åldrar som jag kanske inte skulle umgåtts med annars.

Tiden på Svf har varit kort och intensiv, men den har satt sina spår. Bakom sig lämnar han en känsla av tillhörighet och känslan av att han kan klara nästan vad som helst. Under vårt samtal passerar klasskamrater i strid ström. De flesta stannar upp, kramar om Adnan och önskar honom lycka till. Det märks tydligt att han har gjort intryck i klassen, och att klassen gjort intryck på honom. 

— Det behöver inte vara ett berg att börja plugga, jag klarar det! Det är en dörr som varit stängd länge som äntligen har öppnats igen. Jag vill kunna fortsätta plugga även om tävlingsnivån ökar. Och det är inte omöjligt, den största utmaningen var att ta första steget och börja. 

Innan vi skiljs återkommer Adnan än en gång till hur viktig tiden på skolan, och människorna han träffat, har varit för honom.

– Jag är så otroligt tacksam för att ha fått chansen att plugga igen. Tacksam till alla jag jobbat med och som har jobbat för att det ska fungera för just mig.

Och till den som funderar på att ta tag i plugget hälsar han:

— Kör! Ta chansen. Du kommer klara det, skolan hjälper dig att lyckas.